.

vaknade av en stressad Vali, nu äntligen skulle vi åka hem till Sverige. Slängde in väskorna i baksätet & begav oss hemåt. Lutade mig mot förnsterrutan, satte in Mp3 spelaren & blundade...

Vaknade av att jag kände att nått va fel. såg ett vitt moln skölja över oss. DUNK sa det, och jag såg i ögonvrån att bilen snurrade runt. fyra varv.
Jag & Emelie satt i bakstätet, tack och lov. Det va svart i några secunder sen förstod vi vad som hade hänt.
Det var de längsta secunderna i hela mitt liv. Nu dör vi, var de enda tankarna som cirkulerade i min hjärna.
Det flög saker hit och dit, bakrutan hade krossats & föll som ett regn över mig & Emsan.

Men  en sak var säker..
Vi hade änglavakt, När vi klev ur bilen. eller rättare sagt, dom drog ur mig, den låg på sidan och i mitt chocktillstånd vägrade jag gå ur. Då stod det massa människor & bilar runt omkring, och dom konstaterade ganska snart allihopa att dom inte kunde förstå hur vi kunde överleva oskadda, med tanke på att bilen var totalt mos.

Vi åkte till sjukhuset i arvika och spenderade kvällen där. Det va röntgen, EKG blodprov hit & dit. Det var jobbigt faktiskt. Men som sagt, förutom att jag slog i huvudet, och bältet tryckte till bröstkorgen så jag kan knapp röra mig, så är vi oskadda allihop. Men det här förändrar faktiskt min syn på livet... Och det glöms inte i första taget.

Tack alla som brytt sig.
O Emelie, nästa gång ska vi inte tränga bort magkänslan. Vi lever och vi har en ängel.